Singers in solidarity with Palestine

Det är något med siffror. Ju högre de blir, desto mer obegripliga blir de, gör oss än mer förlamade, trots att vi borde skrika högre än någonsin. 10000. 11000. 12000. 13000. 14000 dödade barn.

Var enda en av dessa siffror symboliserar en verklig människa. En gång var den människan någons ”lilla gumman” eller ”lilla gubben”.

I blodbadets Gaza har sjukvården tvingats uppfinna en ny akronym: WCNSF. Wounded Child, No Surviving Family. Så outhärdligt vanlig är situationen.

Barn, som fått sina skolor och hem bombade, tillintetgjorda.
Barn, med ansiktet bortfrätt av vit fosfor.
Barn, som förlorat ben och armar och som opereras utan bedövning. Barn, som svälter.
Barn, som förlorat systrar, bröder, mammor, pappor.
Barn, begravda under rasmassorna.

Och samtidigt finns det vuxna som vill finna en logik som ska rättfärdiga allt detta. Vi som sjunger den här sången hittar inte den logiken. Det enda logiska för oss är att barnen är allas vårt ansvar. Vi bär alla barnen.

Alla intäkter från denna sång kommer att gå till FN-organet UNRWA, en organisation som är oumbärlig för att få in hjälp på plats.